Dags att börja sticka!

Nu är det dags att lägga upp och börja sticka. Jag har inget att visa upp ännu... jag har räknat och räknat om. Matte är inte min grej om vi säger så. Är väldigt nöjd med att mitt startkit med KnitPro stickor hittade vägen hit från Sundsvall på ett dygn från att jag beställde dem på nätet till att de landade på hallmattan. Perfekt. Jag menar, tänk er: en vab-dag, regeringskris och stickning. Kan det överhuvudtaget bli bättre?

Jag tänkte jag kunde visa vad jag stickat på medan jag väntat på att KAL:en skulle dra igång på riktigt.

 

 

Den här mössan är stickad i Cascade 220. Jag började följa ett gratismönster på Ravelry som jag tyckte verkade bra, jag stickade en provlapp och allting och fick stickfastheten att stämma perfekt. Men nåt fel måste det har varit (på mig eller på mönstret) för när jag la upp som författaren tänkt sig passade mössan inte ens på husets fyraåring. Och jag har liiiite större huvud än en fyraåring. Börja om, göra nytt, tänka matte och jag tycker att jag fick till det rätt bra för att vara mitt första seriösa försök att sticka flätor. Jag har alltid trott att det är svårt att sticka flätor. Det är det inte. Det är dock väldigt vanebildande.

Det här började som ett restgarnsprojekt. Vi kan säga såhär: restgarnerna är slut för länge sen. Det kommer att bli en gigantisk halsduk i grått och rött i falsk patent. Vilsam stickning. Om man kan föra ett samtal och konstant räkna till fyra. En, två, tre och lyft. Ett, två, tre och lyft.