Lettlopi-tröja

En del av garnerna i det förra inlägget har kommit så här långt i sitt nya liv som tröja. Tanken är att enligt samma princip som Tant Koftas och Dödergöks koftor uppifrån-och-ner göra en tajt tröja som kan få ersätta alla fula och tråkiga fleecetröjor som lager två under en vindtät jacka. Annars skulle jag nog inte vara så bekväm med denna tajta passform... Hittills har det gått åt ungefär ett och ett halvt nystan av vardera färg, plus ett halvt nystan av den mörka vinröda som jag visst bara hade ett nystan av. Nu är det dags att göra resåren nertill. Just nu retar jag mig lite på att ihoptagningarna för "tuttpåsarna" inte blev speciellt snygga. Jag tycker att de syns jättemycket men insåg när jag skulle fota dem att de liksom inte fastnar på bild. Så de kan möjligtvis passera. Hur som helst tänker jag inte repa. Möjligen sticka en tröja till. Inte repa. Och så upprepar jag mantrat "det kommer att ge sig med lite blockning". Jag återkommer till det när tröjan fått både bada och torka.

Hamstra garn och nyårsfunderingar

 

Varför hamstrar jag garn? Varför tycker jag att det är en bra idé att ha en massa garn i lådor under sängen? Vad köpte jag egentligen för garn på semestern nere i Kinna?

 

Tanken väcktes när tjejerna som gör podden RättAvigt pratade om en kvinna som köpte på sig garn och planerade för ett års behov innan hon lämnade civilisationen och begav sig iväg ut i busken i någonstans i Sydostasien. I podden pratar de om vad de i så fall skulle köpa, hur man skulle planera för ett års stickande och det slog mig att jisses, det är ju precis så jag gör. Fast jag handlar på landet och tar med mig garnet till storstan.  Ologiskt så att man dör.

 Varför?  För att det är billigt. Ja, det är ett argument. Inget fel i att köpa samma sak till ett lägre pris..

För att jag gillar att planera? Ja, det vore läskigt att stå helt utan garn. Men när skulle det någonsin inträffa? Kanske en söndagseftermiddag när allting är stängt? Läs en bok så länge då… vuxna mår också bra av att ha lite tråkigt ibland.

För att det jag köper är svårt att få tag i någonannastans? Inte direkt.  Det finns ju, som sagt, ett antal garnbutiker inom räckhåll. Allt annat finns några klick bort på nätet. Eller på Syfestivalen.

Sen är jag fast liksom. Sen måste jag sticka med allt det där garnet jag köpt som ligger och lipar åt mig i sina lådor under sängen.  Och så stickar jag och virkar och donar tills det blir semester på Västkusten igen till sommaren.   Och en ny stor påse får följa med hem med nästa års tilldelning av garn.

 

Men nu får det vara slut på det här. Det är dags för mig att börja gynna mina lokala handlare och bli liiiite mer spontan. Det förekommer naturligtvis att jag köper garn under vinterhalvåret här hemmavid. Men i princip ska jag ju låta bli. Jag har ju garn att sticka och virka med under sängen. 

 

Nu ska jag tömma lådorna under sängen. Det ska bli virkade prinsessor, det ska bli tå-upp-sockor av restgarn. En påse med Alafosslopi- det får bli nästa års julklapp i form utav vantar. Vad har jag mer? Någon ska få en virkad tax i djurgårdsfärger (jag struntar i fotboll och lag men alla gör tydligen inte det).  Och till påsk ska den virkade prinsessan (hon från Välkommen till virkligheten) få bli grunden till en påskkärring istället. Ja, vad vill jag sticka och virka under nästa år? Jag ska sticka om koftan jag stickade i somras: den är klar men den blev för tajt. Ibland är det rätt att repa! Min älskade islandskofta inköpt på Island sommaren 1990 har faktiskt gått sönder. Och jag har alltid stört mig på att ärmarna har varit lite lite för korta. Dags för mig att sticka mig en egen islandströja! Men jag vågar nog inte riktigt klippa än och göra en kofta.. . jag börjar med en tröja.  Och så har jag ju spanat in ett mönster som heter Greenfield cardigan från boken New England Knits. I år ska den bli av. Jag har en del annat i skallen också och så vet jag att det kommer att bli en del nyttostickning: vantar försvinner och blir för små, nya sockor, tossor vill jag experimentera lite med, benvärmare är ett bra plagg… osv…  Gott nytt stickår 2016! Nu plockar jag fram stickor och virknålar och tömmer lagret!

Kofta à la Tant Kofta

Jag har börjat sticka på en ny kofta. Den här gången enligt Tant Koftas beskrivning på en uppifrån-och-ner-kofta. Presentkortet jag fick av mina gamla kollegor när jag slutade har jag omvandlat till elva nystan Onion organic cotton i vitt och pastellfärger.  Så här ser det ut just nu:

Jag har inte riktigt bestämt hur randningen ska se ut längre ner på koftan och på ärmarna. Men det reder sig. Fortsättning följer.

På fikarasterna på jobbet stickar jag på det här:

 

Mönster från Stina Tiselius bok Sticka grytlappar. Lite knöligt det där med att sticka mönsterstickning på aviga varv... det låter jag nog gärna bli till en annan gång. Naturligtvis ska det bli en röd grytlapp också. Heja Drops sommarrea på Muscat-garner!!

 

Hur går det då med restgarnerna under sängen? Jo, det är faktiskt inte så mycket kvar nu. Det här glada gänget är roligare än en massa snuttar med bomullsgarner:

 

 

Det finns inte mycket yllegarner kvar heller. Istället finns det vantar till pappa, rosa och grå pulsvärmare till en kompis som fryser om händer och handleder, lovvika-vantar som nog är till salu, mina första sockor till mig själv och en liten dockfilt. Voilà!

 

 



 

 

 

Må semestern komma snart så att det blir mera tid för stickning! 

Sticka mera, mera!

Mitt övergripande projekt just nu är att tömma av garnlagret. Allt det där som numera ligger i (hoppas jag) skadedjurssäkra plastlådor under sängen. Det finns fyra lådor. Två av dem innehåller mest bomullsgarner i tunna kvalitéer avsedda för olika amigurumiprojekt. Där börjar det faktiskt bli tomt på mängder som går att använda till olika figurer. Jag funderar på  att starta ett riktigt restgarnsprojekt och gå loss på alla snuttar med bomullsgarn i olika färger. Inte mormorsrutor. En hel del av garnsnuttarna som finns i lådan härrör från ett mormorsruteprojekt. Ett sånt där projekt som lätt blir ett evighetsprojekt... för att vissa färger tar slut och då måste man skaffa nytt och sen sitter man där med en massa snuttar. Igen.  Den här gången tänkte jag mig virkad kudde med vågmönster. Det får väl bli till sommaren. Om vi har tur så får vi en sommar igen där det är helt otänkbart att sticka med yllegarner, om ni förstår vad jag menar.

Så i väntan på sommaren och i övertygelsen om att det kommer en vinter igen, så småningom, tänkte jag sätta fart på allt som kan bli vantar och pulsvärmare och sånt. Det turkosa garnet på bilden ovan är Sandnes Fritidsgarn och var från början tänkt att bli vantar till dottern. Men jag tycker det känns alldeles för tjockt för att sticka barnvantar. Det fick bli ett par rejäla pulsvärmare istället. Jag tror dock inte jag tänker behålla dem. Hoppas på att någon i bekantskapskretsen tycker att de fyller ett behov.

 

 



 

 

Jag tror mer på barnvantar i den här modellen. Roliga att sticka, det gick jättefort och så fick jag lära mig att göra en tumkil. Det har jag aldrig gjort förut och tja, det var ju inte så svårt som jag först trodde. Jag ska definitivt göra fler såna här. Dock ska jag mäta vanten lite bättre på det aktuella barnet så att inte hmmm tummarna blir för korta. Klassikern Drops Delight och dottern har så klart själv fått välja färg och kvalitet.

 

 

Benvärmare är en bra sak så här års och mina fina grå med flätor på är faktiskt klara sedan ett tag tillbaka. Så här ser dom ut:

 

 

Drops Karisma och mönstret heter Golden socks. Jag gjorde alltså bara benet på sockorna och skippade foten och voilà: snyggaste benvärmarna i stada. Fyller helt klart sin funktion den här våren. Och det var ett roligt mönster att sticka. Jag har inte stickat efter diagram förut. Det var ju inte heller så svårt när allt kom omkring.

Imorgon ska jag sticka med (D)järva maskor på Kista bibliotek. Det är jätteskönt att få gå dit varannan tisdag och snacka stickning, fika och sticka och bara koppla av. Får se vad som får följa med dit: dom illrosa Lovikkavantarna kanske... eller ska jag ta och lägga upp nåt nytt? Är lite sugen på ett par pulsvärmare jag sett i Sticka småvarmt av Johanna Wallin och jag har ju två nystan Sandnes alpacka som bara väntar på få bli nånting. Eller är det dags för ett mörkblått Alafosslopi att få ett nytt liv som vantar? Vi får se. Lovar att dela med mig av detta när jag bestämt mig.

Knit fast, die warm

Har hon slutat sticka? Näää, jag kom bara av mig med bloggen. Med stickandet går det bra. Fin-fint faktiskt. Många projekt på gång. Något är till och med klart. I mitt huvud finns ännu fler idéer på projekt som snart ska läggas upp.

Min restgarnssjal är klar. Enklaste möjliga sjal i rätstickning med en ökning på varje varv. Men restgarnerna tog så klart slut så jag fick komplettera med lite alldeles nytt och fint garn. Här kommer den:

 

 

 

Dottern tog bilden. Jag tog en bild av henne med sjalen också:

 

 

 

Min restgarnshalsduk i fuskpatent är också klar. Den blev ett monster och jag glömde faktiskt att fota den innan Hjälpstickan fick den. Hoppas att den värmer någon i vinter, kanske med de matchande vantarna i mosstickning som också fick följa med men som tyvärr inte heller finns på bild.

 

Och mer då, jo, dottern beställde ju ett par sockor också. Dom är klara. Jag kan släppa hälångesten nu för jag fixade det! Stickade efter ett dropsmönster. Klassikern Fabel levererar alltid.

 

 

 

Och just nu stickar jag på ett par benvärmare till mig själv. Kanske lite sent på säsongen kan man tycka men det lär nog bli vinter nästa år igen. Det är också ett dropsmönster, Golden socks  heter dom och jag tänkte bara sticka skaften och sticka dem rätt långa så blir det ett par benvärmare istället. Tadaa. Jag vill inte ha en repris på förra årets benvärmarskandal. Jag tänkte att jag skulle improvisera ett par benvärmare i Drops Lima. Sagt och gjort. Jag stickade resår och minskade och noterade noga vad jag gjorde för att ha en chans att göra en till likadan... Jag stickade och stickade och gjorde om avmaskningen och allt när det inte blev bra. Sen hittade jag en livs levande pälsänger i stickningen. Bläääää. Kastade in alltihopa i frysen i två veckor. Repade upp skiten. Stickade vantar av alltihopa. Det fina var att jag improviserade ett par vantar till mig själv (bild i förra inlägget) med Lovikka-vik istället för vanlig resår och precis så långa och smala som jag vill ha dem. Det blev visst några fler vantar också. Inga av dem bor kvar hemma hos mig så jag har kanske glatt en och annan i min närhet med dessa vantar. Hur som helst. Flätorna på mina Golden socks aka benvärmare ser ut så här:

 

 



Så nu är det bara att sticka på. Knit fast, die warm! Om nån vecka har jag snyggaste benvärmarna i stada, så de så.

Koftan är klaaaaaaar!

Koftan är klar! Och fotad. Inte världens bästa fotoväder idag. Det regnar. På blötsnön. Vinter när det är som sämst. Då är det fin-fint att sitta inne och gosa med en stickning och  den nya myskoftan på. Det har varit jätteroligt att vara med på den här KAL:en. Jag har lärt mig jättemycket. Det känns verkligen som att jag har tagit stora kliv framåt i med mitt stickande. Stöter man på problem så finns det ju alltid nån amerikansk kvinna som redan förutsett detta och laddat upp en film på Youtube om hur man ska göra... och jag älskar det!

Jag är jättepepp på att sticka fler koftor efter detta recept. Om ett litet tag. Just nu blir det mindre projekt som blir klara fort. Nu blir det saker som behövs precis nu ett tag. Dottern har beställt ett par sockor, jag vill ha några sjalar att värma axlarna med på jobbet, jag ska göra klart halsduken som växte till ett monster. Mer om allt detta senare, för jag har bestämt att bloggen ska få leva vidare även fast KAL:en är slut. Så om det till äventyrs fortfarande finns nån som kikar in här så lovar jag att uppdatera med pågående och avslutade projekt här.

Men själva koftan då? Jag är nöjd med att jag genomfört detta och blivit klar innan deadline. Jag är mindre nöjd med hur koftan tillslut blev. Den är lite för stor och oformlig. Jag valde att göra klart den ändå för att jag inte vill riskera att den blir liggande när jag inte har en deadline att jobba mot. Och, jag ska ändå bara ha den och mysa omkring i hemma. Jag startar hellre ett nytt projekt än froggar koftan. Jag har sett det som ett projekt att lära sig saker av och det har jag verkligen gjort. Förkortade varv, nya ökningar och minskningar, raglanärmar, knapphål... Inte minst har jag hittat många fina stickbloggar att läsa och kolla in. Tack för det, och tack för alla hjälp alla ni där ute!

Tack Dödergök och Stickamera som drog igång det här! För att du Dödergök är så pedagogisk och hjälpsam när man kört fast! Bästa stickfröken!

Här kommer så själva koftan:

Stickad i Drops Lima. Stickor 4,5 till kroppen, stickor 4 till halskanten och stickor 5 till ärmarna. Det gick åt 14 hela nystan.

Fina knappar från Yll och Tyll. Inte knäppt hela vägen ner, fem knappar räcker.


Jag tänkte ni skulle få se ett par andra vinterfavoriter också:

Bästa mössan. Stickad i Cascade 220. En härva räckte till både mössan och tofsen. Egen design! Älskar flätorna.

Bästa vantarna. Också i Drops Lima. Egen design där med. Lovikka-viket är jag mest nöjd med. Jag gillar inte vanlig resår på vantar, tycker alltid den blir för hård och sitter åt för mycket.

Koftan växer och blir stor!

Ja, koftan växer och blir stor. Ärmarna kommer att bli gigantiska. Tog till mig alldeles för mycket av varningarna om att inte göra ett för tajt ok. Nåja. Det ska ju bli en gosig kofta att mysa omkring i hemma. Och det är precis vad det kommer att bli.  Här repas i alla händelser inte upp nånting. Om man inte gör lite tokigheter så lär man sig inte heller nånting, eller hur? Till nästa försök med den här tekniken så vet jag mer om hur jag ska göra. Ni får ett kik på koftan bakifrån också:

Nu är det bara att sticka på lite till då så att koftan får rätt mysig längd också.

Ökningarna under ärmhålet...?

Ja, då kan man äntligen få visa upp det här skönheterna som numera flyttat till sina nya hem hos mina svägerskor. Mönstret är från boken Välkommen till virkligheten av Annika Messing. Jag håller på att göra av med en påse med restgarner. Vi får se hur många små prinsessor det räcker till...

Den här skönheten har också fått ett nytt hem hos en god vän.

Men hur går det med koftan då? Jag har inte stickat riktigt så mycket som jag tänkt under julen, men jag är på god väg nu. Det går framåt i alla fall. Jag har tagit av för ärmarna och med ursäkt för lite dålig bild (den gröna fåtöljen har inte riktigt samma hållning som jag, men det får duga) så ser det ut såhär:

Det är vänster framstycke ja. Men nu har jag fastnat. Är det någon därute som har lust att förklara hur jag ska få till det med att lägga upp mina maskor under ärmhålet? Jag fattar inte. Det här är jag helt novis på. Jag har försökt kolla lite på nätet och i böcker men hittar inget bra. Någon som orkar förklara?

Långsamhetens lov

Det går långsamt. Men det går framåt! Det finns inte så mycket att rapportera: jag stickar mig ner mot delningen för ärmarna. Något enstaka varv om dagen hinns det med här. Men sen, snart när det blir julledigt, då ska sticka! Och en vacker dag så kommer det en bild på hela härligheten också!

Raglan, det funkar!

Det funkar! Tack för alla snabba svar och all hjälp! Nu ser mina raglanökningar ut som ovan.

Däremot har jag gjort en del andra missar. Jag har åstadkommit det fulaste knapphålet någonsin. Nope. Tänker inte visa det. Inte en chans. Jag har funktionstestat hålet. Knappen kommer igenom och eftersom det är det andra hålet uppifrån så kommer den väl typ alltid att vara stängd. Det får vara. Och så gjorde jag fel på det första förkortade varvet. Man_ska_läsa. Innantill. Hur svårt kan det vara? Tydligen är det det. Men, det syns inte. Så det får också vara. Jag ser det här som ett lär-projekt. Jag kommer att göra fler missar under resans gång så jag tänker inte ägna hela den här tiden åt att repa upp för mindre missar. Jag har lärt mig massor idag! Jag älskar det här projektet! Tack Dödergök!

Den riktigt bra saken med dagens övningar och tipset jag fick om Tant Koftas ökningar var att jag tog fram häftet jag köpte för ett tag sen med Tant Koftas uppifrånochnerkofta. Och plötsligt är det som står där inte antik grekiska för mig längre. Jag fattar! Och jag är så pepp på att testa hennes sätt att sticka kofta på också. Kanske en bomullskofta till sommaren till en femåring? En rosa med guldknappar till min prinsessa, kanske... Däremot fattar jag inte hennes beskrivning på ökningarna, men det reder sig. Jag hittade faktiskt samma typ av ökningar i en bok jag har: Sticka steg för steg av Vikki Haffenden och Frederica Patmore. Måhända är ökningarna mer kända i den anglosaxiska världen.

Jag stickar vidare. Ligger ju lite efter faktiskt. Sticka, sticka, sticka!

Raglanökningarna, hjälp?

Jag kommer ingenstans. Jag har repat upp. Jag får inte till raglanökningarna. Jag ökar för mycket.
Jag vill göra en sån där snygg raglan med två mittmaskor och inga hål. Hur ska jag få till det? Jag måste nog fråga fröken. Fröööken! Eller det kanske finns någon annan där ute som har några tips och trix eller nåt länktips? Tips emottages tacksamt!

Knapphål...

Jag har lagt upp och tar sats för att ge mig på att göra det första knapphålet. Visar bilder när det finns något att se... Imorgon hoppas jag. Jag kanske ska förtydliga mitt förra inlägg: det är inte så att jag sitter och gottar mig åt andras olycka och det politiska kaoset, det är bara statsvetarnörden i mig som har uppskattat att kunna lyssna på P1 precis hela dan idag. Stickning och bra radio, det är grejer det.

Dags att börja sticka!

Nu är det dags att lägga upp och börja sticka. Jag har inget att visa upp ännu... jag har räknat och räknat om. Matte är inte min grej om vi säger så. Är väldigt nöjd med att mitt startkit med KnitPro stickor hittade vägen hit från Sundsvall på ett dygn från att jag beställde dem på nätet till att de landade på hallmattan. Perfekt. Jag menar, tänk er: en vab-dag, regeringskris och stickning. Kan det överhuvudtaget bli bättre?

Jag tänkte jag kunde visa vad jag stickat på medan jag väntat på att KAL:en skulle dra igång på riktigt.

 

 

Den här mössan är stickad i Cascade 220. Jag började följa ett gratismönster på Ravelry som jag tyckte verkade bra, jag stickade en provlapp och allting och fick stickfastheten att stämma perfekt. Men nåt fel måste det har varit (på mig eller på mönstret) för när jag la upp som författaren tänkt sig passade mössan inte ens på husets fyraåring. Och jag har liiiite större huvud än en fyraåring. Börja om, göra nytt, tänka matte och jag tycker att jag fick till det rätt bra för att vara mitt första seriösa försök att sticka flätor. Jag har alltid trott att det är svårt att sticka flätor. Det är det inte. Det är dock väldigt vanebildande.

Det här började som ett restgarnsprojekt. Vi kan säga såhär: restgarnerna är slut för länge sen. Det kommer att bli en gigantisk halsduk i grått och rött i falsk patent. Vilsam stickning. Om man kan föra ett samtal och konstant räkna till fyra. En, två, tre och lyft. Ett, två, tre och lyft.

Ja, här är en snabb skiss på min kofta. Lätt A-linje, stora knappar och inte knäppt riktigt hela vägen ner. Några räta varv uppe på oket, några räta linjer vid ärmslutet. Funderar vidare på ärmslut och nederkant. Jag vill inte ha nån resårstickad mudd där i alla fall.

Provlappen är faktiskt klar och väntar på att bli tvättad. Så här såg den ut för några dagar sen. Jag älskar mina nya KnitPro-stickor med utbytbara tippar. Jag vet ju att det är skillnad mellan stickor och stickor men man fattar det inte riktigt förrän man har testat. Jag använder stickor 4,5. Jag tycker det har fungerat bra tidigare när jag stickat med Drops Lima. Vi får se hur provlappen ser ut efter tvätt. Det blir till helgen.

Skissen på min blivande kofta är klar. Jag tänker mig en lätt A-linjeformad kofta, inte knäppt ända ner. Kanske några räta ränder på oket. Inga resårmuddar, kanske mosstickning där istället men det hinner jag ju fundera på tills dess. Garnet blir vitt Drops Lima. Jag tänker att det här är ett lärprojekt, att jag kan göra om det med ett lyxigare garn senare. Knappar fixat, från Yll och Tyll. Provlappen är färdigstickad och väntar på att bli tvättad. Bilder kommer, just nu saknas de tekniska förutsättningarna för det, men det ska lösa sig till imorgon!

KAL

Så där ja, då väntar vi bara på att KAL:en för att sticka en kofta uppifrån-och-ner på Dödergöks vis ska dra igång. Hurra!